Skogsupplevelse

Jag hade klätt mig varmt för att vara ute ett tag. Sedan gav mig iväg in i skogen med liggunderlag så att jag skulle kunna sitta en stund utan att bli kall. När jag satt mig till rätta och bett om beskydd, väntade jag bara… jag väntade på att stillheten skulle infinna sig inom mig.

Efter några minuter infann sig stillheten och jag kände mig ett med naturen. Det är en översvallande känsla och samtidigt en ren och avskalad känsla, att inte vara mer eller mindre än något annat. Att vara delaktig i allt som sker. Jag kände mig hel och helad.

Efter att ha varit en stund i denna känsla gjorde jag mig beredd på att bryta upp. Jag tackade alla riktningar, packade ihop mina saker och gav mig iväg. Då blev jag uppmärksam på en känsla av obehag i bröstet, jag inte dragit ihop mitt hjärtchakra. Jag bestämde mig genast för att dra ihop hjärtchakrat och kände då hur lugnet spred sig i kroppen igen. Där fick jag verkligen en lärdom att ta till mig, att inte gå med hjärtchakrat vidöppet hela tiden.

Eld-ceremonin

WP_000070Vi var många som bestämt att vi skulle komma på Eld-ceremonin vi skulle ha på Västra Femöre.

Vi köpte ved, tändved och annat vi behövde. Trumma och skallra, Floridavatten… vad mer? Ja! Varma kläder och skor. Då var det allt!

En ringde och var sjuk… nästa sms:ade och var också sjuk… Till slut var vi 3 personer och en hund som deltog.

Vi gjorde vår fullmåneritual, tackade Moder Jord och brände våra stickor med det vi ville bli av med. Där, en kort stund visade sig fullmånen som varit bakom molnen hela dagen.

Vi hade en härlig kväll med mycket magi i luften.

Detta gör vi om!!

 

Kärlek

IMG_0077Idag var jag ute vid havet med tanken att jag skulle tacka vatten-andarna för att de ville ha kontakt med mig och ge mig information och budskap.

När jag väl satt ute på klipporna kände jag deras närvaro och gav dem en gåva i form av små vackra slipade snäckskal.

De kom upp på klipporna och visade att de var nöjda med gåvan. De menade att man måste  ge med kärlek för att gåvan ska vara riktig. Man kan bara ge med kärlek om man har kärlek till sig själv. De flesta har kärlek till sig själva, men förstår det inte. När du ser det fina och vackra i det du har omkring dig, ser du med din gnista av kärlek inom dig. Plocka fram den och låt den gnistan av kärlek växa inom dig.

Vi ser oftast inte kopplingen mellan att se det vackra vi har omkring oss och det vi har inom oss!

Dimma

IMG_0934Jag gick till stranden och såg dimman ligga tät. Jag såg inte vad jag hade framför mig.

Samma sak är det i livet. Det är inte alltid vi vet vad vi har framför oss. Ändå går vi framåt, litar på vår magkänsla och intuition, att den ska leda oss rätt.

Och det gör den. Om du bara kan lita på din magkänsla och släppa huvudet ett tag, så finns den där, den där känslan av hur du ska göra och vilket håll du ska gå åt.

Sirenerna

För några dagar sedan gick jag ute vid havet.

Jag satte mig i så att vinden inte kunde komma åt mig och såg solen glittra i havet. Idag skulle jag ta kontakt med vattenandarna igen, det hade jag bestämt mig för. I det glittrande havet såg jag dem komma emot mig.

Vi har haft kontakt tidigare, och då lovade jag att jag skulle förmedla det de ville ha sagt till oss människor. Två av dem kom närmare och satte sig på klipphällan. Nu är det dags för mig att höra vad ni har att säga, sa jag.

“Vi vill att människorna ska förstå att havet utarmas. Det finns snart inget syre för oss eller de andra som lever i havet. Vi dör av undernäring, då vi alla här lever av syre”.

Kan jag kalla er för Undiner?

“Nej, vi är Sirener. Vi får vår näring från syret i havet och av alger, vi är vegetarianer… Men vi är också undiner”.

Jag lovade att skriva dessa korta rader till er alla.

Retstickan

retsticka

 

För kanske ett halvår sedan var jag och hälsade på min väninna, Maud. Jag skulle jobba hos henne med både auramålning och seanser. Hon visade mig hur hon hade gjort om ett av rummen hemma till ett bibliotek. Det blev mycket fint med behagliga och lugna energier.

På kvällen därpå var jag i tanken och tittade i biblioteket och hur hon hade gjort om i rummet. Plötsligt sa någon ”Hej”. Jag blev överraskad och började titta mig om. Då såg jag en liten figur, ca 30 cm hög sitta i fönstret i biblioteket.

Morgonen därpå berättade jag för min väninna vad jag sett. Hon som inte ser något (tycker hon själv), såg också denna figur när jag berättade vad jag sett.  Vi kallar den för ”Retstickan”, då min väninna tror att det är den som flyttar på saker hemma hos henne.

Maud Hansson tovade denna figur efter detta.

Mycket likt den figur jag själv sett..

Top