För några dagar sedan gick jag ute vid havet.
Jag satte mig i så att vinden inte kunde komma åt mig och såg solen glittra i havet. Idag skulle jag ta kontakt med vattenandarna igen, det hade jag bestämt mig för. I det glittrande havet såg jag dem komma emot mig.
Vi har haft kontakt tidigare, och då lovade jag att jag skulle förmedla det de ville ha sagt till oss människor. Två av dem kom närmare och satte sig på klipphällan. Nu är det dags för mig att höra vad ni har att säga, sa jag.
”Vi vill att människorna ska förstå att havet utarmas. Det finns snart inget syre för oss eller de andra som lever i havet. Vi dör av undernäring, då vi alla här lever av syre”.
Kan jag kalla er för Undiner?
”Nej, vi är Sirener. Vi får vår näring från syret i havet och av alger, vi är vegetarianer… Men vi är också undiner”.
Jag lovade att skriva dessa korta rader till er alla.